Senast lästa böckerna

Nu när man varit ledig ett tag har man hunnit läsa (och lyssna) lite mer än vanligt:

Jens Lapidus : Aldrig fucka upp
Den här lyssnade jag på som audiobook, uppläst av ingen mindre än Jonas Malmsjö. Jag är lite ovan att lyssna på böcker och jag måste säga att det är aningen svårare än man tror, det kräver mer koncentration än att läsa boken. Helt ok spännande historia, men inget jag rekommenderar. Då finns det roligare saker att läsa. Som till exempel...

Joyce Carol Oates : Fallen
Den första bok jag läser av Joyce Carol Oates, och det gav mersmak. Väldigt intrikat historia som väver samman historier och generationer till en gastkramande spännande historia. Jag vill inte berätta mycket, men kan i alla fall säga att boken börjar med att en man tar sitt liv genom att hoppa i niagarafallen på sin bröllopsnatt. Hans nyblivna hustru vaknar ovetandes i hotellrummet en stund efter och där tar en otrolig historia sin början. Rekommenderas varmt.

Khaled Hosseini : The Kite Runner
Förra gången jag var i Indien läste jag den fantastiska "Namesake". Det passade så perfekt. Man läste om att åka tåg genom Indien samtidigt som man själv satt på ett tåg. Man kunde identifiera sig med huvudpersonens resa till Indien som västerlänning som fascinerades och förvånades över skillnaderna i kulturen. Den här gången blev det precis lika lyckat att läsa The Kite Runner. Vilken saga! Grym och vacker. Men en saga. Om ni läser den, förvänta er inte realism. Det är mycket som är lite väl otroligt. Men det spelar ingen roll när historien är så vacker och personerna så intressanta.

Richard Dawkins : The God Delusion
Lika lyckat som det var att läsa "The Kite Runner" i Indien, lika misslyckat var det att ge sig på "The God Delusion". Ämnet intresserar mig, och boken är intressant. Men att läsa deprimerande anekdoter om hur religioner har förstört människor i generationer när man sitter med en öl i skuggan funkade inte riktigt. Jag får ge den här boken en ny chans så småningom...

Katarina Wennstam : Smuts
Snacka om deprimerande! Om man hade en gnutta hopp om mänskligheten så lyckas nog Katarina Wennstam släcka den sista gnistan. Boken är bra och jag sträckläste den på resan Stockholm - New York, men det finns inte en person man känner för i hela boken. Trots det blev jag nyfiken på hennes "Flickan och skulden" och måste komma ihåg att köpa den nästa gång jag är i Sverige.

    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0