Kenneth's blogg

Här är ett axplock av de senaste filmerna vi sett:

The Informant : Matt Damon i regi av Steven Soderbergh. Baserad på en sann historia om en man som samarbetade med FBI i en brottsundersökning mot företaget där han jobbade. Rolig, intelligent film.

District 9 : Helt ok action film med helt unikt uttryck och historia. Det som gör det hela lite mer speciellt är att filmen utspelar sig i Sydafrika och de kopplingar man kan göra mellan de utomjordiska varelserna i filmen och de svartas historia i landet.

The Curious Case of Benjamin Button : Oscarsnominerad film med Brad Pitt där han lever sitt liv baklänges. Han föds som en gammal man och blir med åren yngre och yngre. Storslagen film, med fantastiskt smink och specialeffekter, men inget jag blev speciellt tagen av.

Little Children : Fantastisk film av Todd Field med Kate Winslet och Patrick Wilson i huvudrollerna. En yttre lös historia—en sexualförbrytare bor i bostadsområdet—håller samman en mängd intressanta karaktärer och relationer. Sexig och sorglig, spännande och deprimerande, allt på samma gång.

Nick and Norah’s Infinite Playlist : Charmig historia om tonårskärlek som utspelar sig en natt på Manhattan, men utan att vara sockersöt och falla i de vanligaste klichéerna. Michael Cera (“Juno“ och “Arrested Development“) är perfekt i rollen. Hoppas han aldrig mer jobbar med Jack Black!!

Jag såg precis den här trailern och ska nu övertala Paresh att det är den här filmen vi ska se idag! :) Vi ska även hinna med gymet, yoga och Ikea... Hmm...

Det här ser vi fram emot! När Jonas berättade om filmen lät det mer som ett drama, men nu finns det ju otäcka barn också! Yey!

Tryck på HQ knappen för bättre kvalitet.

Såg precis filmen "Milk" av Gus van Sant med Sean Penn i huvudrollen som den förste öppet homosexuella som valdes till officiellt ämbete i USA; Harvey Milk. Fantastisk film (van Sant gör alltid kanonfilmer) som skakar om. Hur långt har homosexuellas kamp kommit egentligen? Detta utspelar sig i och för sig i slutet av 70-talet, men med Prop8 som röstades igenom i Kalifornien i november, hur mycket har egentligen förändrats?

Sean Penn är Oscars-nominerad för rollen och vann nyligen SAG Awards för Bästa Manliga Huvudroll.

Vi såg en helt fantastisk film häromkvällen; "Slumdog Millionaire" av Danny Boyle ("Trainspotting", "28 Days Later"). En ung man som vuxit upp i slummen i Mumbai tävlar i den indiska varianten av "Vem vill bli miljonär?". Vi får följa hans uppväxt för att förstå hur det kommer sig att han verkar kunna svaren på alla frågor. Vacker, otäck, gripande, romantisk, ibland verklighet, ibland saga. Men allt igenom en otrolig filmupplevelse! En av årets absolut bästa!

"Deliver Us From Evil" är en otäck dokumentär om en av alla de katolska präster som sexuellt utnyttjade barnen i sina kyrkor här i USA genom åren. Fader Mahooney har ställt upp långa intervjuer och klippen med honom växlas med intervjuer med några av hans offer och deras familjer. En uppskakande och upprörande inblick i hur hela familjer slagits i spillror, och hur många fortfarande, decennier efter de utnyttjats, plågas av minnena av vad han gjort mot dem.

 

Vi har haft en härlig helg med gayklubb på fredag, där en indisk kompis sjöng Bollywood klassiker, och musikalen "Avenue Q" på Broadway på söndag. Kanske bäst av allt var Oliver Stones' film "W" om George W. Bush, ett varmt porträtt av en enkel man som kämpar för att få sin pappas uppskattning. Hans enda egentliga brist är väl just att han inte är kapabel att vara president. I kön till filmen pratade jag och Paresh med två äldre kvinnor som stod framför oss. Det är något i luften nu, folk längtar efter en förändring. Låt oss hoppas att väntan är över den 4 november.

Två filmer på en höstruggig oktoberlördag. Vi började med Bill Maher's komiska dokumentär "Religulous" där han kritiserar och ifrågasätter religionens självklara plats i samhället. Kristna, judar, muslimer (och scientologer) får alla en släng av sleven! Underhållande, men en aningen ytligt om ett otroligt viktigt ämne. Se trailern ovan och få en känsla av vad filmen handlar om.

Efter en långpromenad och restaurangbesök gick vi och såg bröderna Coen's senaste "Burn After Reading" med George Clooney, Frances McDormand, John Malkovich, Tilda Swinton och Brad Pitt. Oförutsägbar, svart och mycket rolig.

 

Vi har sett tre skakande dokumentärer på rad. Igår såg vi "Trouble the Water" som handlar om Kim och Scott som inte hade råd att lämna New Orleans när staden skulle evakueras i samband med stormen Katrina för tre år sedan. Däremot filmade de hela upplevelsen med sin videokamera. Efter några veckor kom de i kontakt med några dokumentärfilmare som kommit till New Orleans och ur detta möte kom den här filmen. Riktigt skakande att se och höra hur människor reagerar under panik. Ett exempel: Ett hundratal människor som äntligen vågat lämna sina hus för där fanns varken mat, vatten eller elektrisitet, vadar fram till en militärbas som ligger i närheten. Där fanns gott om tomma rum eftersom basen var på väg att läggas ned. Istället för att öppna portarna för de hungriga och skräckslagna människorna hotar militären att skjuta alla som inte omedelbart lämnar området. Detta i en situation när folk druknade eller dog i brist på drickbart vatten. På sjukhus och fängelser lämnades inlagda och interner åt sitt öde. Ingen har hittills hållits ansvarig för vad som hände människorna i New Orleans för tre år sedan, något som filmmakarna (som var på plats i bion och svarade på fragor) vill ändra på...

"I.O.U." är en förkortning av "I owe you" ("jag är skyldig dig") och titeln till filmen "I.O.U.S.A." blir därför en lek med ord. Dokumentären handlar om vilka enorma skulder USA har och hur framtidsutsikterna ser ut för "världens rikaste land". Riktigt läskigt! Tur att man är svensk medborgare!

Åsa hade rekommenderat "My Kid Could Paint That" om fyraåriga "underbarnet" Marla som blir världsberömd konstnär efter några uppmärksammade utställningar. Efter ett kritiskt inslag i amerikanska nyhetsprogrammet "60 Minutes" ändras dock historien till något helt annat. Om jag ser film hemma på DVD så vet jag att jag blir fångad om jag sakta flyttar mig närmre och närmre TV'n. Jag vet inte varför men så gör jag alltid om jag blir riktigt engagerad. I slutet av den här filmen var det inga många decimeter kvar... =)

  

"Be Kind Rewind" säljs som en cool (men dum) komedi med Jack Black och Mos Def i huvudrollerna, men samtidigt är det den varmaste, mest gripande film jag sett på länge. När alla filmer i videobutiken av misstag raderats bestämmer sig personalen att spela in egna versioner (Sweded versions) av hela sortimentet. Dråpligt och fånigt, visst. Men mot slutet strömmar glädjetårarna nerför kinderna. Det är väldigt vackert när folk kommer samman för en gemensam sak.

"God Spoke" är en dokumentär om komikern Al Franken (från bla "Saturday Night Live") som blev politisk kommentator, författare och radioprogramledare. Under valet 2004 försökte Franken skapa balans i mediavärlden där högerspöken som Bill O'Reilley och Ann Coulter har alltför stort utrymme. Franken, som i höst kandiderar till senaten, är mer intressant än den här filmen, men några spännande debatter och konfrontatitioner bjuds dock.

Vi köpte biljetterna en vecka i förväg. Vi kom till bion en timme innan för att få bra sittplatser. Det är fortfarande fullkomligt hysteriskt kring nya Batman-filmen "The Dark Knight" med Christian Bale och Heath Ledger. Vi såg filmen i en IMAX salong och det var verkligen mäktigt! Det här är ju inte riktigt min sorts film, men visst blir man imponerad! ...Och ja, Heath Ledger är precis så bra som Jokern som alla säger. Köp popcorn och gå och se den!

  

En blandning av "The Wizard of Oz" och "Pan's Labyrinth"; så kan man beskriva den magnifika filmen "The Fall". Ur vänskapen mellan en ung man och liten flicka som ligger inlagda på samma sjukhus växer en saga fram. En saga som stundvis är vacker och rolig, för att sedan bli grym och sorglig allt eftersom deras relation förändras. Sagomiljöerna är inspelade i Indiska Rajesthan där jag och Paresh reste runt för några år sedan, så det var extra roligt att se alla platser igen...

Jag älskar bra skräckfilm och har bara hört gott om spanska "El Orfanato" ("Barnhemmet"). Jag blev absolut inte besviken, men det bästa med filmen är inte hur läskig den är utan att den är sorglig och vacker. Jag ska inte avslöja något, men jag rekommenderar er att se den!

"Mamma Mia" var inte ens hälften så bra som alla sagt. Det jag tyckte var roligt i scenversionen blir här bara flåshurtigt och fånigt. Men, och det här är ett stort men, Meryl Streep är fullkomligt strålande! Hon sjunger "The Winner Takes It All" med sådan inlevelse att man ryser. Hennes insats är helt klart värt biljettpengarna. Men förvänta er inte för mycket bara...

Tänk att en dokumentär om ett typsnitt kan vara så fascinerande! Jag har länge velat se "Helvetica" för jag är väldigt förtjust i den här perioden (Swiss Style) av design. Stramt och enkelt. I filmen möter man både designers som är helsålda på Helvetica och de som verkligen avskyr allt som modernistisk grafisk design står for. Jätteintressant. Och jag tror alla kan uppskatta den, inte bara vi som jobbar inom branchen.

Nyligen såg vi även "Arth", en indisk film som jag först blev lite tveksam till. Jag hade ingen aning om vad den skulle handla om, och när den kvinnliga huvudrollen börjar svärma för sina man som bedrar och ljuger för henne, var jag redo att sluta titta. Men efter ett tag börjar man forstå vad de försöker säga. Det är en riktigt feministisk film, om än på ett sätt som kan kännas lite förlegat för oss jämställda svenskar. Men man kan inte annat att uppskatta att de försöker förändra kvinnors situation i Indien. Ett litet steg i taget.

 

Tre filmer om amerikansk politik:

"Charlie Wilson's War" var en total överraskning och har betydligt mer substans än man först kan tro med en rollista som inkluderar Tom Hanks och Julia Roberts. Filmen bygger på en sann historia om en rätt aningslös kongressman från Texas som blir indragen i en historia som har förgreningar ända in i USA's invasion av Afganistan 2001. Rekommenderas varmt. Extramaterialet på DVD'n innehåller dessutom en kort dokumentär om den riktige Charlie Wilson. Fascinating stuff!

"Lions For Lambs" däremot var en riktig besvikelse! Med skådespelare som Robert Redford, Meryl Streep och Tom Cruise i en film som bland annat kritiserar mediernas bevakning av Irakkriget (fyra historier berättas parallellt) förväntade jag mig ett högoktanigt drama... Men vilket pekoral! Hoppa över den har filmen som verkar ta för givet att ingen i publiken har läst en tidning de senaste sex åren!

Betalkanalen HBO har producerat "Recount", en film om presidentvalet 2000 då det i flera veckor efter valet var oklart huruvida George W. Bush eller Al Gore vunnit. Allt stod och föll med Florida där bara ett fåtal hundra röster skilde kandidaterna åt. Rösterna skulle räknas om och det blev ett politiskt spel på hög nivå. Det är intressant hur involverade filmen är trots vi alla vet hur den slutar! Grym film med fantastiska skådespelare. Laura Dern som Katherine Harris är en höjdare - ett riktigt elakt porträtt!

Två filmer. Ett mindre mästerverk och en trevlig bagatell.

Jag fullkomligt älskar Almodóvar's "Habla Con Ella" och är alltid lite nervös att jag ska bli besviken när jag ser något nytt av honom. Men han bländar varje gång. Senast var det i "La Mala Educación" med Gael García Bernal, och igår såg vi "Volver" med Penélope Cruz. Vilken film! Vilka vändningar den än tar så är man helt med och bara njuter. Utan att avslöja för mycket kan jag avslöja att titeln betyder "komma tillbaka".

I förra veckan såg vi "A Guide to Recognizing Your Saints", som jag absolut tyckte om, men som i jämförelse med "Volver" bleknar och känns mer som en trevlig bagatell. Något som båda filmerna har gemensamt är att man får se två kända skådespelare (Penélope Cruz och Shia LaBeouf) visa vad de går för. För mig är Cruz mest the latin beauty som dejtade Tom Cruise och LeBeouf snubben från "Transformers". Men i de här två filmerna visar de att de båda är bra skådespelare...

Se till att inte missa "Volver"!

Det är lustigt hur lätt man kan glömma sina ideal...

Jag ska erkänna att jag funderat på att gå och se nya "Sex and the City" filmen som dum underhållning någon dag efter en lång vecka på jobbet. Dessutom har jag vänner som sett den och verkligen tyckte om den... Men när jag läste Hans Wiklund's uttalande i Aftonbladet blev det som en väckarklocka!

"Brudar som gillar 'Sex and the city' bidrar till att kasta tillbaka jämlikhetssträvan hundra år tillbaka i tiden med de här löjliga Louis Vuitton prinsess-idealen. Och så tycker jag fan att om man är tjej och tycker det här är bra, då är man värd halva männens löner, inte en krona till", hade Wiklund tydligen sagt i en radiointervju häromdagen.

Och jag kan inte annat än skriva under (även om Wiklund naturligtvis överdriver en hel del för att skapa diskussion). Visst bjuder "Sex and the City" på en del skratt, men man kan ju inte annat än hålla med om att de verkligen fördummar kvinnor och gör allt de kan för att ställa klockan tillbaka ett decennium eller två, och när kvinnor själva sväljer betet hook, line and sinker, kan man ju inte annat än beklaga...

Ni måste höja era röster för att höras!

Läs artikeln här

Vi går inte på bio alls lika ofta längre, men ikväll såg vi en fantastisk film; "The Visitor" av regissören som gjorde den finfina  "The Station Agent" för några år sedan. "The Visitor" handlar om en man som kommer till sin övernattningslägenhet i New York och finner där två illegala invandrare som kommer förändra hans liv. Vilken fingertoppskänsla! Så varm, så mänsklig, så sorglig... Se den om ni har tillfälle!

Min kompis Shalini har gjort en ny kortfilm; "Vita's Garden" som just nu visas på websidan Doorpost Filmproject. Där kan man även rösta på filmen om man känner för det...

Den andra filmen vi såg under Tribeca Film Festival var "Ramchand Pakistani" från Pakistan. En sann historia om en pojke som fängslades i Indien efter av att misstag korsat gränsen mellan Indien och Pakistan 2002. Han och hans far misstänktes vara spioner, vilket ledde till många år i fängelse. Jag tror att vi samtliga tyckte bättre om den här filmen än om svenska "Let the Right One In" som vi såg några dagar tidigare.